Jag som sett fram emot att äntligen få åka skridskor...

Som planerat åkte vi till Kungsträdgården och hade hur kul som helst trots det dystra vädret. Det började bli dax för lunch och det var då det hände... "vi åker ett varv till sen äter vi matsäck". Varför har man inte vett att låta bli? Vet ju att oddsen är emot redan från början. Man ska aldrig och då menar jag ALDRIG åka det sista varvet för det är då det händer...

Slutade med en riktig praktvurpa när en elev råkade dra ikull mig baklänges som resulterade i att jag föll handlöst på rygg och tappade andan en längre stund  och att jag nu sitter här med en rejäl kramp längst hela bröstryggen, blödningar i benhinnorna och sträckta muskler på framsidan halsen... fick en akuttid hos naprapat igår och har återbesök imorrn.

Klev inte ur sängen "a la Rönnerdal" i morse! Huvudet var som fastljutet i kudden. Gick inte att lyfta det när jag låg på sidan. Att det kan ändras så snabbt att man känner sig som om man vore född i seklets början...

Hoppas kunna titta ner på mina egna fötter imorrn!