Jag är nog min mammas dotter...


Nu är det andra dagen efter operationen. Det har gått över förväntan, men jag känner lätt att jag blir rastlös! Det är ju inte så att jag är hemma sjuk och är sängliggandes så då vill jag ju passa på att göra sånt som jag annars kanske inte har tid med på samma sätt. Undrar om det inte är generna från mamma jag ska skylla på att jag inte kan finna ro i att sitta i soffan med foten i vädret hela dagarna och göra ingenting. Hihi! =)

Läkaren har bestämt talat om för mig att jag INTE får gå eller stå längre stunder och jag måste väl i ärlighetens namn säga att jag förstår vad hon menar. Det går inte att fuska för då kommer smärtan direkt och jag kan räkna pulsen i foten. Tyckte ju att det gick rätt bra att smyga fram första dagen, men anledningen till det stavades b-e-d-ö-v-n-i-n-g. Nu kan jag knappt ställa ner hälen utan att det strålar ända ut i tån.

Kan ju berätta en liten hemlis för er. Jag lyckas få en hel del gjort iaf. Det gäller bara att finna de rätta knepen och den ulitmata arbetsställningen så foten kan vara i vädret, men det som inte går att göra sittandes får vänta. Gissar att jag ser rätt lustig ut emellanåt. Givet hade jag lite framförhållning så försett mig med både jobb och plugg så har två rediga högar här utmed mig i soffan som jag ska ta mig igenom. I eftermiddag ska jag hoppa in i köket och knåda ihop en smarrig lussekattsdeg. Ska baka lussekatter och saffranslängder. MUMS!!

Jag vill avsluta med en stor värmande och härlig kram till Kina-vännen!! Du har många ovärderliga vänner som bryr sig om dig  och önskar dig det allra bästa! Jag är en av dem! Puss vännen och ta hand om dig!! Vi ses ikväll för lite smarrigt lussefika och god mat!